Sprang en runda på stan. Hittade en blommig liten klänning och ögonfransböjaren från Shiseido som jag tänkt köpa ett tag fick äntligen följa med hem. Och den är lika bra som man hört talas om. Min gamla böjare är faktiskt min mammas gamla som hon använde när hon var i min ålder. Det var liksom dags för en ny.

Jag älskar Victors nya tröja (från H&M) Jag brukar låna den utan att fråga. Men jag vet att han älskar mig, så det brukar inte direkt göra någonting. 

Jag får väl kompensera det på mitt eget lilla vis; städa!

Nu har jag suttit och gråtit en skvätt. Jag trodde inte att det skulle vara så svårt att lyssna på den här längre. Men det var det uppenbarligen. Har ingenting med texten att göra alls. Det bara slumpade sig så att den vackra låten spelades väldigt ofta innan och under tiden allt hände.

Jag blir ledsen. Jag blir rädd. Men det går fortfarande inte att förstå. Victor följde med mig till graven förra veckan. Den var fin. Men jag kan ändå inte förstå. Att någon man känner blir mördad ska nog inte kunna förstås. Det är väl bara så. 

Idag ska jag till jobbet igen. Och i morgon är det planeringsdag.

Air traffic - Fractured life

(LYSSNA!) 

Så här snyggt piffade jag till mig när jag skulle ner till tvättstugan och boka tid. Jag kände mig som Greger i Nile city. Såklart var jag tvungen att springa på närmsta grannen och stå där och vara trevlig. 

Skorna kostade en hundring och är från Donna girl och var inte tilltänkta med noppriga strumpor.

Är det inte så där härligt typiskt att man alltid blir sjuk när man är galet motiverad att börja träna? Jag som precis hade tänkt börja hårdträna och börja med yoga hemma. Jag har ju liksom sett framför mig hur jag ska stå på stranden och impa med mina yogaskills nu våren som kommer!

Eller var det rytmisk gymnastik jag skulle börja med? Same same, but different.

Jag måste säga att Mona Johannesson är Sveriges (om inte världens) vackraste modell. Som en snyggare version av Kate Moss.

Bilder: Mikas