Det där med ögonbryn. Med eller utan?

Utan?


Eller med?

På mig: definitivt med. Jag får lite cancerpatientlooken utan. Men jag tycker att det är riktigt fräckt på de där blondinerna som vågat bleka eller låtit ögonbrynen vara naturliga.

Första arbetsdagen på tio dagar. Och det känns. Jag är så trött att jag tror att jag dör lite. Ni kan få lite bilder från den där kvällen på Juristernas hus istället.

En kul kväll med massa dans och billig dricka. 

En snabbmorgon hemma med Bob Dylan och frukost. Nu drar vi "hem" till skärgården för sol och bad.

Samma kavaj. Olika bloggerskor. Och om någon frågar mig är det inget snack om vem som är snyggast i den. Kenza är ungefär snyggast i världen. Vilken stil! Dessutom ser Kissies för stor ut? Vad tycker ni?

 
(Bilderna är länkade till respektive bloggar)

Kolla liksom! Vackra människa. (Bild stureplan.se)

Josephine Maria är mina två namn. Maria efter mamma. Josephine valde pappa. Om jag hade blivit en pojk hade jag fått dras med namnet Tom. Lever här på 1 meter och 74 centimeters höjd. Fyllde 20½ förra måndagen. Blir alltså inte 21 förrän i december. Uppvuxen i Stockholms skärgård med mor, far och tre bröder idag 19, 17 och 10 år gamla. När jag var sjutton träffade jag mannen i mitt liv (som på den tiden var 20) och vi bor sen 1½ år tillbaks i en lägenhet på andra sidan stan. Till vardags jobbar jag på förskola med ett gäng charmiga ett- och tvååringar. Har önskan och planer på att börja plugga IT till hösten. Jag skulle inte kalla mig för en plugghäst, men större delen av mina tolv år i skolan har tillbringats med att just plugga. I femtonårsåldern var jag på väg att inleda en karriär i utseendebranschen efter att ha blivit modellraggad. Så blev det inte, och jag lever fortfarande på gamla meriter tio kilo och ett antal år senare. Jag har egentligen bloggat i åtta år om man räknar med "LunarStorm-dagboken". Har alltså alltid gillat att skriva. I gymnasiet skrev jag och en vän till mig en skönlitterärbok som Projektarbete. Vi fick MVG, men har fortfarande inte skickat in den till ett enda förlag. Andra stora intressen är musik och jag skulle säga att de som bettyt mest för mig de senaste åren är Keane. Men i dagsläget lyssnar jag helst på White Lies album To Lose My Life. Jag tycker själv att jag är både intelligent och smart. Jag mår som bäst när jag har det städat och ordnat runt mig, alltså njuter jag någonsin av att just städa. Det får bli slutorden på min lilla presentation. Frågor är välkomna.

Efter de här fyra dagarnas sjukdom har jag av någon anledning kollat på The Doctors på tv4. Inte helt otroligt, eftersom det startar direkt efter nyhetsmorgon. Men jag måste bara säga: vilken skit! Det är så amerikanskt att man kvävs.
   Igår handlade det en del om graviditet vad man "ABSOLUT INTE KAN ÄTA" för då skadar man både sig själv och fostret. I princip skulle man enligt dem knappt äta frukt, men om man ville vara så crazy att man ändå skulle äta frukt, då skulle man skölja den i all oändlighet. Idag pratades det om rökning. Mm, men inte bara rökning utan även passiv rökning (kan leda till döden), och (håll i hatten) passiv-passiv rökning och hur FARLIGT det är. Och så avslutar pretty-boy-doktorn programmet så fint med: "Vi har inte velat skrämme er idag, vi vill ge er hopp"

Och vet ni vad jag har lärt mig av det här fin fina programmet? Man kan fan dö av vadsomhelst. Det är väl bara att tacka för den kunskapen. 

Två av doktorerna in action

Tja. Om man ändå skulle ta sig tiden att slänga upp lite bilder från den där resan. Här har ni London fredagmorgon till lördagkväll. Väldigt förkortad version.

David, Victors bror, bor och jobbar i London. Han bodde väldigt centralt och bra nära Victoria station. Mycket tunnelbana blev det dock.

Jag tänkte fota inne på Primark, men kom på att man inte alltid får fota inne i butiker. Så den här bilden när vi står i kön får helt enkelt representera timmarna inne på Primark.

 
Och en såndär härlig turistbild. Vi ser ju inte lite obekväma ut.

Vi gick och fikade och jag drack den godaste chokladen jag någonsin druckit. 

Dagen efter var det dags för midsommarfirande i Hyde Park. Vi drack strongbow och åt sill och potatis.

Man ser inte midsommarstången, men den är där. Och tydligen så får man, enligt David, inte sätta upp något föremål som är högre än 2 meter. Därav avsaknaden av bra bilder på själva stången.

Det var svinkallt till en början. Men sen kom solen. Älskling ♥

Picknick!

En liten stund där, kändes det som att hela livet borde vara precis så som den stunden. 

Kvällen fortsatte i Camden med en massa strongbow och dans. Jag väljer att sluta här. För här peakade vi alla. Efter detta gick allt utför :)

Så här ser det fortfarande ut hemma hos mig. Mina ständiga följeslagare. Jag verkar liksom inte bli särskilt mycket bättre. Snarare så att det är som olika sjukdomar varje dag. Igår trodde jag att bihålorna skulle sprängas, idag kittlar halsen så att jag dör av rethosta. Innan det här har jag faktiskt inte varit hemma och sjuk sen i februari. Och det är lite utav rekord när man jobbar med snoriga små gullungar.

Men förstår ni hur jobbigt det känns att bli sjuk när sommarvädret  Ä N T L I G E N  kommer? Jag hoppas på en friskare helg för min del.